Jag har suttit och tittat på bilder av Coconut Kiss (till vardags Coco) som är Princess helbror. Den kullen kommer jag aldrig glömma. Det var fem kattungar i kullen och första veckan dog de en efter en… Det var fruktansvärt jobbigt. Obduktionen visade att de hade fått en parasit som heter Toxoplasma Gondii. Tack och lov överlevde två kattungar, Coco och Tiramisu. En dag märkte jag att Cocos revben stack ut på sidorna och han hade liksom en grop i bröstet. Han andades tungt och låg mest och tittade på när de andra katterna lekte. Det slet i hjärtat att se tappre Coco, så liten och sjuk. Veterinären trodde inte han skulle klara sig. Men jag började googla på internet och fann att det som hade drabbat Coco var Pectus Excavatum, även kallad trattbröst. Revbenen växer då inåt och tränger åt sidan organen. Veterinären sade att Cocos hjärta hade pressats åt sidan.
Så efter mycket googlande hittade jag information om hur man kan hjälpa en kattunge med trattbröst. Dels fick han medicin som jag bad läkaren skriva ut som normalt inte ges i Sverige men med framgång getts till katter i England, och såg till att han hade varmt hela tiden. Jag gjorde gymnastik med Coco cirka fyra gånger om dagen. Sträckte hans ben framåt, bakåt och åt sidorna, och så lyfte jag honom en bit från mamma (Snowqueen) så att han själv var tvungen att gå tillbaka till henne. Det blev goda resultat. I maj blir han tre år gammal och han bor hos min mamma tillsammans med sin pappa Milton. Nu orkar han springa och leka som vilken frisk katt som helst. Det är faktiskt mer fart på honom än på pappa Milton. Veterinären tittade på Coco när han var ett år och konstaterade att han var frisk och sade att om han inte hade vetat om defekten i revbenen hade han inte upptäckt den.
Här är två bilder på Coco när han var några veckor gammal. Jag ska leta upp en ny bild som visar hur han ser ut idag. På de här bilderna ser man tydligt hur revbenen växer inåt.
Nu har jag gett mina katter BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda, dvs rått kött) i cirka 5 år. Men så blev jag lite lat och köpte in en påse torrfoder och en massa burkmat. Jag hade helt glömt bort nackdelarna med kommersiell föda men blev snabbt påmind när det började lukta i lådan. Vilken skillnad! Tjejerna älskade burkmaten som serverades och när de fick torrfoder var det att föredra framför blötmaten. Det är väl alla smakämnen som är tillsatta kan jag tänka. Men inte bara spred sig lukten från lådan i hela lägenheten, de började även äta mycket mer och Sessans redan lite runda mage blev ännu rundare. Och när de äter mycket blir det också mer att ta rätt på i lådan eftersom det blir en massa slaggprodukter som kommer ut eftersom kroppen inte tillgodogör sig onaturliga tillsatser.
Så nu har jag inhandlat bland annat kycklingmage, kycklinghjärta och kycklinglever. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Ingen dålig lukt mer och tjejerna äter bara det de behöver. Kommersiell föda är något jag bara kommer inhandla i absolut nödfall i fortsättningen.
I morse vaknade jag vid 9-tiden av att Missi hoppade och studsade på mig. Hon gav sig inte så till slut var det bara att masa sig upp ur sängen. Sessan var nog med lite också men det är Missi som drar igång henne. De bryr sig inte om att matte fick jobba över och inte var hemma förrän vid 4:30.
När jag stod och gjorde i ordning maten åt småtjejerna kände jag att det luktade bränt och såg att spisen var på. Min värsta mardröm är att det ska hända när jag inte är hemma. Det hände för ungefär ett år sedan, jag hade varit med några katter till veterinären och när jag kom in på gården kände jag att det luktade bränt. Jag öppnade dörren till lägenheten och där var lukten ännu starkare, gick direkt till köket och öppnade dörren som var stängd. Där möttes jag av tjock svart rök och utspringande kom lilla Ophelia som hade blivit instängd i köket när vi åkte. Hon hade antagligen fått panik över att vara helt ensam och medan hon rusat runt hade hon satt på plattan till spisen. På spisen låg en plastkåpa som hade smält. Efteråt kom tankarna på om det hade börjat brinna… usch det vill man inte tänka på. Det var tur att vi kom hem i tid. Nu brukar jag alltid låsa spisen med en barnsäker knapp som finns där, men ibland glömmer jag. Jag får nog sätta upp en lapp vid ytterdörren så att jag kollar innan jag går hemifrån.
Kommentarer